vi hamnade hos henne..

vi pratade om allt och inget
många tysta minuter
hennes ögon fastlåsta i mina
jag undrandes va hon tänkte
hennes ögon kändes nästan sökande, som om hon letade efter nått i mina
kanske letade hon efter sina känslor
efter va hon egentligen känner när jag sitter där mitt emot på hennes blåa soffa
men finns hennes känslor i mina ögon?

jag fick dra saker ur henne
jag vet mer nu, men ändå inte
trodde att hon va längre kommen
att hon va säkrare
att hon ville att detta skulle bli nått
men när jag frågar i början av kväll om hon vill fortsätta träffas så blir svaret:
jag vet inte
när det svaret når mina trumhinnor går mitt hjärta sönder lite
jag märker att jag nog tycker om henne mer än jag själv visste om

vi pratar om att vi ska backa
hur gör man det?
finns det regler? checklistor?
får man kramas? pussas?
du är som en magnet säger hon och hennes hand hamnar i min
senare hamnar hela hon i mina armar
hon tittar länge på mig och säger:
om jag kysser dig nu så känns det ju som att jag lovar att aldrig vara cp igen
jag säger:
nej, så är det ju inte
så hon kysser mig

hon säger att hennes känslor för mig försvinner när vi är med andra
jag säger att hon är cp
hon håller med
ljudet av frustration kommer ut över hennes läppar och hon kör huvudet i soffkudden

jag försöker spalta upp vad vi kommit fram till
hon är osäker
hon blir cp när vi är med andra
vi borde backa lite
ingen av oss vill dock sluta träffas
jag kommer inte palla med hennes velighet speciellt länge

hon hamnar med huvudet i mitt knä
med en slags uppgivenhet i rösten säger hon:
jag vet ju att jag inte förtjänar dig, när jag håller på som jag gör
jag säger:
va?
det där va nått helt nytt för mig, jag har aldrig hört nån säga att dom inte förtjänar mig
det har alltid varit jag som inte förtjänat nån annan
fast samtidigt så kan "förtjäna" slängas lite hit och dit nu förtiden
vet inte hur mycket värde det egentligen ligger i det ordet
hon suckar och jag märker att hon själv är trött på sin egen velighet

jag säger att jag borde gå hem nu
hon svarar att ja, det kanske jag borde, men det är inte det hon vill
jag känner att nån slags stolthet kickar in hos mig, att jag inte borde göra henne till lags
men hur kan jag låta bli att inte sova hos henne?
det kan jag inte
så jag sover där