regn som vill vara snö

så vi står där och håller om varandra
och mina tankar börjar snurra
borde jag bjuda hem henne till mig?
borde jag insistera på att följa med henne?
jag vet inte hur man gör sånt här längre
jag blir handfallen och säger ingenting

hon frågar om jag aldrig stänger min jacka
jag svarar att jag faktiskt gjorde det igår

vi har varit på bio, sist jag va på bio måste ha varit med s.
så date:igt, men ändå mysigt,
vi sa ju att vi skulle göra nått annat än att bli fulla och sova över

så en liten puss och vi säger godnatt

på vägen hem börjar ett kallt regn falla
ett regn som inte riktigt kan bestämma sig om det kanske skulle vara snö istället
och kylan sprider sig in i mina tankar
borde jag inte känna mer glöd?
borde jag inte känna mer, mer av någonting?
för hon har allt man vill ha, hon är söt som socker, smart, snäll, omtänksam..
kan inte sluta tänka att kanske lyckades m. och s. fucka upp mig tillslut
kanske kan jag inte, eller orkar inte känna nått mer
kanske är det fortfarande s. som spökar, kommer springa på henne imorgon förresten.
kanske är det den här andra tjejen som från ingenstans börjat höra av sig
fattar inte var det här kommer ifrån
fattar inte varför hon verkar gilla mig
knasig tajming, när jag är som fetast och sjukast, låg inne på sjukhuset för ett tag sen..

har börjat lyssna ohälsosamt mycket på damien rice igen, vet inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken.