jag tror inte att min puls är på en hälsosam nivå

sa jag och hon fyrar av ett av hennes fantastiska leenden

vi kan inte låta bli att påpeka att vi båda känner oss som fjortisar när vi båda vet vad som kommer att ske snart..
men ingen vågar ta första steget.. ingen vågar luta huvudet fram de sista tio centimeterna..

men när det till slut sker så är det hon som tar intiativet..
jag hade fan glömt bort hur underbara hennes läppar känns mot mina..

vi har pratat om va vi vill och varken hon eller jag har en aning..
så vi pratar inte mer om det.. jag går inte hem förrens klockan närmar sig tre o malmö är öde när jag går genom stan..



(vet inte varför jag skeiver här igen, det är ju ändå ingen som läser)

man borde inte

prata om sånt där när man är så full..
en ganska så neutral utläggning tar jag som en diss från s.
"jag vill inte gå tillbaka till nånting bara för det är bekvämt"
jag har tolkat henne avvisande på sistone o vårt prat om "oss" tyckte jag då - i alkoholens förlovande land - bara bekräftade det hela..

så jag tumlar ut i malmö natten för att köpa cigg med ca. och vi hamnar i ett gatuhörn. hennes läppar känns avlägset bekanta..

senare på natten när jag följer s. ut till cykeln tar hon min hand i sin i några sekunder..
och jag är mer förvirrad än nånsin..

Skitsamma

Så känns det nu.
Med känslor som kommer från ingenstans.
Med kommentarer som jag inte vet vad jag ska svara på.
Med dissande attityder.
När thåström sjunger - fan fan fan - är tårarna inte långt borta.
Och när han sjunger om att åka långt bort så känner jag:
det är precis det jag vill, helst nu på en gång....

hemma i svergie igen..
inget blir som man tänkt sig.. varken här eller där..

på väg hem från bob hund så hade jag följe med en kille som s. har haft ihop det med mens jag var borta..
vem behöver relationsdrama på tv och film när det finns rakt under näsan på dig..