ibland klarar jag inte av att vara ensam..

som nu...

december är snart slut..

jag behöver kanske inte ens nämna att jag inte mår så bra.
det är ju bara då jag skriver här just nu.
tråkigt men sant.
tack för de få trogna läsare som ändå tittar in här ibland.
det är ju trots allt lite för er som jag skriver.
annars kunde jag likaväl skriva det i en textfil och spara i en fin liten mapp på datorn.
men nu gör jag inte det.
jag skriver här.
tack för att ni läser.

senaste dygnet har den där känslan kommit tillbaka.
känslan som -hon- har fått att försvinna innan.
men nu är hon långt, långt borta. hon har varit där borta i tre veckor. kommer tillbaka om typ en och en halv.

känslan är lika bekant som smärtsam:
det måste finnar nått mer än det här!

fast den blandas upp av all annan ångest som bara kommer och hänger på.
som andra små sjukdomar som utnyttjar att kroppens immunförsvar håller på att slåss mot det stora sjukdomen.
ångest om jobb
(ska byta jobb, men vill varken ha det gamla eller det nya(längre))
ångest om utseende
(känner mig tjock och ful, dessutom tunnhårig som fan, vid 28 års ålder? vafan)
ångest om s
(det känns fortfarande som hon har ena foten utanför)
framtidsångest
(vet inte vad jag vill bli när jag blir stor- har ingen jävla aning)

även om jag vet att det kommer gå över, så låter jag känslorna svämma över.
röker som en borstbindare och får läskiga infall (som jag lyckas kväva)

nån kväll innan s åkte låg hon i mitt knä och såg fundersam ut.
- vad tänker du på? frågade jag
- jag försöker fundera ut vad som händer mellan dig o mig, sa s
- kommer du fram till nått?
- att det är bra och att vi ska va ihop sålänge det känns bra, men vi behöver ju inte planera hela livet tillsammans..

kanske är jag fånig som får "en fot utanför dörren" känslan när hon säger saker som det där.
kanske ska man inte förutsätta att alla gör likadant.
men när hon skriver från sin resa att hon tänker mycket. på sitt liv här hemma. på oss.
så blir jag livrädd
har inte så bra erfarenheter av det.
sist min flickvän (m) åkte på en resa kom hon hem med en helt ny livssyn.
en syn på livet där jag inte ingick längre. sen gick det som det gick.

så förlåt mig s. om jag får panik. men det får jag.
så jag tänker att det inte är lönt.
jag försöker skjuta bort mina känslor för dig.
jag tänker att det är inte lönt.
du kommer ändå tröttna.
göra slut.
gå din väg.

mitt huvud säger:
skit i det. släpp taget!
våga!
hellre älska och bli bränd än inte älska alls..

men i mitt hjärta finns fortfarande ett sår som svider till så fort jag går nära den där elden.