janosch

Jag borde inte säga det här.
Men jag älskar dig! Och du är inte ens i närheten av att älska mig!
Hur tror du det känns?

Och jag hoppas att du gör rätt nu.
Jag hoppas att du lämnar det här för att du känner för lite.
Inte för att du har svårt att släppa in någon. Släppa in mig.
För om det är som jag tror, så kommer du känna lika dant med nästa kille du träffar. Och nästa. Och nästa.
Tills du är 40 och fattar inte varför du inte kan falla för någon. Men du accepterar det. Du nöjer dig med någon. Någon som du passar bra ihop med, men någon som är så jäkla långt ifrån den du egentligen vill ha.
Ni säger att ni älskar varandra, men det känns ingenting när ni gör det.
Och kanske först då kommer du inse. Att du aldrig släppt taget. Att du aldrig vågat.

Då kommer du att ångra dig. Du kommer att ångra dig.

För om du bara hade känt lite av det jag känner, så vet du att det här skulle kunna bli nått så jävla bra. Så underbart.

Men du slänger bort det här.
Du spottar på det vackra.
Du blir rädd för det underbara.

För mig är kärlek något större.
Det ska kännas, rivas, flöda, svindla och kittla.
Kärlek är inte att det är mysigt att ha någon att sova med.
Att älska någon betyder mer än så.