så när jag ligger där..

så kommer en känsla.
som jag inte känner igen. det tar några sekunder innan jag fattar.
jag har inte känt så här på över tre år.
får panik över att den har kommit tillbaka. trodde jag hade gjort mig kvitt denna känslan.
fan.

men den slingrar långsamt upp genom min kropp.
som en svart rök.
som en svart sjuk rök.
en blandning av svartsjuka, avundsjuka, osäkerhet, rädsla.

trodde jag blivit av med den redan. har inte känt den sen m.
efter att det värsta i mina tankar redan hade hänt:
den jag älskade gjorde slut och hoppade i säng med en annan.
så trodde jag att jag var botad.
tydligen inte.
fan också.

jag vet inte hur jag ska bli av med den. så jag försöker ignorera den.
försöker analysera varför.
jag tror det är för att jag hamnat i underläge igen.
det är jag som ger allt.
får inte lika mycket tillbaka.
så jag hatar mig själv.
och bestämmer mig i samma sekund för en ny taktik.
ta några steg tillbaka.
inte överösa henne med komplimanger.
inte hela tiden berätta hur mycket jag tycker om henne.
spela cool.
ta det lugnt.
inte bry sig.

det är trist.
det är sjukt att jag ska behöva göra såhär.
spela ett spel är det sista jag vill göra.
men jag måste göra det.
det handlar om överlevnad.