janosch

regn som vill vara snö

2010-11-09T14:41:00.000-08:00

så vi står där och håller om varandra
och mina tankar börjar snurra
borde jag bjuda hem henne till mig?
borde jag insistera på att följa med henne?
jag vet inte hur man gör sånt här längre
jag blir handfallen och säger ingenting

hon frågar om jag aldrig stänger min jacka
jag svarar att jag faktiskt gjorde det igår

vi har varit på bio, sist jag va på bio måste ha varit med s.
så date:igt, men ändå mysigt,
vi sa ju att vi skulle göra nått annat än att bli fulla och sova över

så en liten puss och vi säger godnatt

på vägen hem börjar ett kallt regn falla
ett regn som inte riktigt kan bestämma sig om det kanske skulle vara snö istället
och kylan sprider sig in i mina tankar
borde jag inte känna mer glöd?
borde jag inte känna mer, mer av någonting?
för hon har allt man vill ha, hon är söt som socker, smart, snäll, omtänksam..
kan inte sluta tänka att kanske lyckades m. och s. fucka upp mig tillslut
kanske kan jag inte, eller orkar inte känna nått mer
kanske är det fortfarande s. som spökar, kommer springa på henne imorgon förresten.
kanske är det den här andra tjejen som från ingenstans börjat höra av sig
fattar inte var det här kommer ifrån
fattar inte varför hon verkar gilla mig
knasig tajming, när jag är som fetast och sjukast, låg inne på sjukhuset för ett tag sen..

har börjat lyssna ohälsosamt mycket på damien rice igen, vet inte om det är ett bra eller ett dåligt tecken.

2010-08-23T08:48:00.000-07:00

himlen är lika grå som jag
regner öser ner, som tårar som inte vill sluta

jag fick precis reda på att du träffar någon annan
och kanske äntligen kan den piedestal jag satt upp dig på rasa
rämna, falla i sär, göra ett stort hål där du trillar ner i istället

det gör ont
ont som fan

men just nu är jag mest förbannad
allt det du sa betydde ingenting
jag betydde aldrig nått för dig
jag va något bekvämt, något för stunden
vilket jag misstänker denna nya är också
men det är skit samma nu
det spelar ingen som helst roll
gift dig med honom om du vill

kanske kan jag äntligen komma över dig nu
för du är full med skit

2010-08-01T08:29:00.000-07:00

jag skulle aldrig hållt om dig
jag skulle aldrig ha tagit dina händer i mina

- du är sandig om händerna, sa du
- jag har suttit på stranden, sa jag

det går en lycka genom min kropp
ett fysiskt välbefinnande när jag har dig så nära
ett lugn kommer över mig

varför har du den inverkan på mig?
varför är jag fortfarande kär i dig?

"jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"//håkan

så vi står där och kramas
hade du kysst mig där hade jag kysst dig tillbaka
men du va stark, smart eller bara ointresserad

- det här är inte bra, sa jag
- nä.. kom vi går, sa du

men lika bra som jag mådde då
lika dåligt mår jag nu

jag måste komma över dig
jag vet bara inte hur

vi sms:ar idag
jag skriver att jag kommer hålla mig undan
du svarar att det är trist att vi inte kan umgås
jag skriver att jag är kär i dig och mår dåligt av att ses
du svarar inte
du fyller år idag
förlåt

2010-08-01T00:32:00.000-07:00

kan inte sova.
kan inte sluta tänka på dig.

för några timmar sen stod vi på vägen ner till stranden.
våra vänner hade gift sig. världens finaste bröllop.

vi håller om varandra.
jag sa:
- jag saknar dig
du sa:
- inget har förändrats
- jag tror inte på det

2010-07-22T12:24:00.000-07:00

jag vill att du ska må lika dåligt som jag
att du ska lida som jag

men det gör du inte.
du har väl exakt den sommaren du hade tänkt.
utan mig.
du verkar må bra, ha det bra, no worries, livet leker.
jag hatar det.

och jag borde vetat bättre
vet att kombinationen bakis, trött och träffa s. är en dålig idé
mina murar är rasade. du går rätt in i min själ.
väl där inne skapar du kaos
kaos som leder till ångest

jag mår illa
som att kroppen vill kräka ur ångesten
men den kan också va den nikotinöverdos jag just utsatt mig själv för
jag borde ha lärt mig nu att det inte hjälper
men jag griper efter varje halmstrå som finns
någon att ta tag i, något som dämpar, något som håller mig..

jag tror det är dags att gå att prata med någon nu
tankarna om nödutgången kommer lite för ofta för att det ska kännas sunt
jag vet att jag inte kommer göra det
men det är som en tröst
jag tröstar mig med att det inte spelar någon roll
för sen
är jag inte kvar här

2010-07-13T12:45:00.000-07:00

- har du nån sambo eller fru i det andra gänget?
- nej, men ett ex.

det är svensexa och möhippa samtidigt.
vi går genom ett 30-gradigt malmö. jag är en av två som är singlar.

ganska många öl och skratt senare hamnar vi på utestället.
jag står ute i rökrutan och då kommer hon ut genom dörren.
jag visste att de också skulle dit.
det tog mig en sekund att se att det verkligen va hon.

vi växlar några ord, hur är läget, etc.
det konstiga är, att det är faktiskt kul att se henne.
asjobbigt, men kul.

vi pratar inte speciellt länge. hon säger att det känns konstigt, att vi inte setts på så länge.
jag är jättefull och tror jag ändå har tankekraft nog att förstå att det inte finns så mycket att prata om.
så vi går in.
hon går in.
in i mitt huvud igen.
jag har inte kunnat få ut henne sen dess.

"jag vet ingenting om dig, du vet ingenting om mig"
//kent - skisser för sommaren

och kanske är det bäst att vi har det så.

fast det kommer bli ändring på det. kanske.
vi har ett gemensamt projekt inför det kommande bröllopet.
vi kommer va tvungna att ses
och även om det säkert är ett självmordsuppdrag, så vill jag inte svika mina vänner som gifter sig.
jag får bita ihop.

försöker övertala mig själv.
det kommer inte bli nått.
hon har gått vidare.
det kommer aldrig hända nått mellan oss igen.
men jag vet
att någonstans längst där inne.
så vill jag inget hellre än att ha hennes läppar mot mina..

2010-06-09T00:27:00.000-07:00

jag är ledsen, men jag vill inte att du ska må bra.
jag vill att du ska lida precis som jag
att du ska ångra dig, ha ångest, må dåligt.

så när du skriver på din jävla statusrad om hur bra du mår.
så vill jag hoppa från närmsta bro...

du kan tydligen älska att vara ledig
men du kan inte älska mig..

2010-06-06T11:13:00.001-07:00

det va inte så här sommaren skulle bli.
jag går ensam hem, små lullig, genom ett varmt malmö.
du är långt borta med tårarna är det inte.

så snälla förstå.
att det här går inte.
jag är en tillräckligt bra skådis för att lura alla.
även dig.
men sanningen är att jag älskar dig.
sanningen är att jag inte klarar av att träffa dig.

fast vi är i sällskap, vi låtsas som om vi är vänner.
vi skrattar, vi pratar om livet.
ditt skratt som fortfarande får mig att smälta.
livet som inte känns värt någonting sen du valde att gå från det vi hade.

jag förstår nu. alla dina anledningar va fåniga ursäkter.
du blev rädd. du fick panik av att vara i ett förhållande.

men när jag träffar dig så känner ja alla känslorna igen.
jag kan inte kämpa emot dem.
fan.
jag vill fortfarande ha dig.
så jag hoppas du förstår.
att jag inte orkar träffa dig igen.

2010-06-06T03:45:00.000-07:00

söndagsmorgon.
jag går inte längre och köper frukost till två.
jag skyndar mig över vägen och in i affären. det är bara till mig. jag ser ingen annan i ögonen.
paret bakom mig i kön skrattar och håller om varandra.
jag saknar närhet. jag saknar mål och drömmar.
vet att jag har deklarerat självständighet.
men innerst inne är jag en närhetsnarkoman.
jag saknar att sova med nån, hålla om någon som man tycker om.
känna hennes närhet, hennes lukt.

jag saknar hennes ögon. hennes ögon som ser in i mina.
ögonen som fick mig att falla för henne.
jag saknar hennes läppar.
hennes läppar som kysste mig bättre än någon annan.

2010-05-23T12:31:00.000-07:00

fan vad jag saknar henne
fan vad jag saknar henne
fan vad jag saknar henne

och jag har gett bort ännu en bra kent låt till ingen nytta.
va tvungen att trycka på nästa. den som va min favorit.
påminner nu för mycket om s.

och hon dyker upp både i mitt huvud och på facebook.
vill bara radera henne.
jag vill inte känna något längre.
ta bort känslorna jag har.
för jag orkar inte mer.
ta bort henne ur mitt hjärta och min själ.
för hon finns där fortfarande.
fan också.
jag saknar henne.

2010-05-20T14:58:00.000-07:00

träffade s. igår.
vi pratade för en gångskull.
sist vi sågs va i lördags. vi va på samma fest. jag undvek henne. tyckte det va asjobbigt.
hällde i mig sprit. blev för full. va tvungen att ta en taxi hem och kräkas.

men det va annorlunda igår. men konstigt.
så jävla konstigt.
hon sa att hon va så upptagen. att hon inte hann må dåligt.
hon bor fortfarande hos en vän. hon är aldrig ensam.

jag blir mer och mer ensam. jag hinner må dåligt.

jag hjälpte henne ett kvarter bort med byrån.
hon lämnade nycklarna och ett sår i mitt hjärta.
nu är vi ute ur varandras liv.
nu är det slut på riktigt.

när hon hade gått kom tårarna igen.

idag kom från ingenstans mitt andra ex till mitt jobb.
m.
hon va lika full av energi som snygg. det har hon alltid varit.
vi har nog inte sets på två år. vi pratade snabbt om lite vad som hade hänt.
- så du har en ny nu, som du bor med? shit, vad är han för en då?
- han är precis som du, fast den rätta.
jag vet inte riktigt hur man ska ta ett sånt svar.
sen försvann hon igen. och jag tror inte jag kommer se henne på ett bra tag igen.
lite synd.

tankarna snurrar.
jag blundar.
men när jag öppnar ögonen står jag fortfarande i den här återvändsgränden.
jag kommer ingen vart. vet inte hur jag ska ta mig här ifrån. vill inte gå tillbaka.
jag måste framåt!

2010-05-14T13:55:00.000-07:00

fem dagar senare gjorde hon slut.
tror faktiskt hon grät mer än vad jag gjorde.
jag sa att hon kommer ångra detta.
hon sa att hon inte orkar vara velig längre.
hon gav helt enkelt upp.

jag är fortfarande kär i henne.
känns som jag gått ner ännu än väg i livet som lett fram till en återvändsgränd.
jag måste hitta en ny stig. alternativet är att skita i det.
men denna gången har jag bestämt mig för att gå den ensam.

2010-04-13T15:44:00.001-07:00

inlägget under va bara mina tankar..
men det hände nått liknande i verkligheten ikväll..

vi sågs. hon va vacker. hade ny frisyr.
hennes leende och hennes skratt fick mig att smälta helt.
vi drack vin.
- ska vi prata om oss? - neej..

men på vägen hem, kunde jag inte hålla mig.
- nått måste vi säga om oss

så då gjorde vi det. hon hade inte kommit nånstans. va fortfarande osäker.
penlade fortfarande mellan känslorna.
hon sa:
- det känns som jag gett det här ett försök. vi har varit ihop ett tag. bott ihop. men den där grundkärleken kommer inte.

efter mycket fram och tillbaka hävdade jag att det satt i henne. att hon aldrig kommer släppa in nån.
- varför tror du det?, sa s.

jag drog min förklaring, om att hon inte hade släppt in mig, eller nån annan i sitt liv. att hon aldrig haft ett riktigt förhållande etc. sen kunde jag inte hålla mig. det bara slank ur mig. jag sa:

- eller så är det för att jag letar så desperat efter en anledning som är att felet inte sitter i mig.
- för att jag älskar dig

hon sa ingenting...

2010-04-11T13:46:00.001-07:00

Jag borde inte säga det här.
Men jag älskar dig! Och du är inte ens i närheten av att älska mig!
Hur tror du det känns?

Och jag hoppas att du gör rätt nu.
Jag hoppas att du lämnar det här för att du känner för lite.
Inte för att du har svårt att släppa in någon. Släppa in mig.
För om det är som jag tror, så kommer du känna lika dant med nästa kille du träffar. Och nästa. Och nästa.
Tills du är 40 och fattar inte varför du inte kan falla för någon. Men du accepterar det. Du nöjer dig med någon. Någon som du passar bra ihop med, men någon som är så jäkla långt ifrån den du egentligen vill ha.
Ni säger att ni älskar varandra, men det känns ingenting när ni gör det.
Och kanske först då kommer du inse. Att du aldrig släppt taget. Att du aldrig vågat.

Då kommer du att ångra dig. Du kommer att ångra dig.

För om du bara hade känt lite av det jag känner, så vet du att det här skulle kunna bli nått så jävla bra. Så underbart.

Men du slänger bort det här.
Du spottar på det vackra.
Du blir rädd för det underbara.

För mig är kärlek något större.
Det ska kännas, rivas, flöda, svindla och kittla.
Kärlek är inte att det är mysigt att ha någon att sova med.
Att älska någon betyder mer än så.

ibland klarar jag inte av att vara ensam..

2009-12-30T09:55:00.000-08:00

som nu...

december är snart slut..

2009-12-28T12:12:00.000-08:00

jag behöver kanske inte ens nämna att jag inte mår så bra.
det är ju bara då jag skriver här just nu.
tråkigt men sant.
tack för de få trogna läsare som ändå tittar in här ibland.
det är ju trots allt lite för er som jag skriver.
annars kunde jag likaväl skriva det i en textfil och spara i en fin liten mapp på datorn.
men nu gör jag inte det.
jag skriver här.
tack för att ni läser.

senaste dygnet har den där känslan kommit tillbaka.
känslan som -hon- har fått att försvinna innan.
men nu är hon långt, långt borta. hon har varit där borta i tre veckor. kommer tillbaka om typ en och en halv.

känslan är lika bekant som smärtsam:
det måste finnar nått mer än det här!

fast den blandas upp av all annan ångest som bara kommer och hänger på.
som andra små sjukdomar som utnyttjar att kroppens immunförsvar håller på att slåss mot det stora sjukdomen.
ångest om jobb
(ska byta jobb, men vill varken ha det gamla eller det nya(längre))
ångest om utseende
(känner mig tjock och ful, dessutom tunnhårig som fan, vid 28 års ålder? vafan)
ångest om s
(det känns fortfarande som hon har ena foten utanför)
framtidsångest
(vet inte vad jag vill bli när jag blir stor- har ingen jävla aning)

även om jag vet att det kommer gå över, så låter jag känslorna svämma över.
röker som en borstbindare och får läskiga infall (som jag lyckas kväva)

nån kväll innan s åkte låg hon i mitt knä och såg fundersam ut.
- vad tänker du på? frågade jag
- jag försöker fundera ut vad som händer mellan dig o mig, sa s
- kommer du fram till nått?
- att det är bra och att vi ska va ihop sålänge det känns bra, men vi behöver ju inte planera hela livet tillsammans..

kanske är jag fånig som får "en fot utanför dörren" känslan när hon säger saker som det där.
kanske ska man inte förutsätta att alla gör likadant.
men när hon skriver från sin resa att hon tänker mycket. på sitt liv här hemma. på oss.
så blir jag livrädd
har inte så bra erfarenheter av det.
sist min flickvän (m) åkte på en resa kom hon hem med en helt ny livssyn.
en syn på livet där jag inte ingick längre. sen gick det som det gick.

så förlåt mig s. om jag får panik. men det får jag.
så jag tänker att det inte är lönt.
jag försöker skjuta bort mina känslor för dig.
jag tänker att det är inte lönt.
du kommer ändå tröttna.
göra slut.
gå din väg.

mitt huvud säger:
skit i det. släpp taget!
våga!
hellre älska och bli bränd än inte älska alls..

men i mitt hjärta finns fortfarande ett sår som svider till så fort jag går nära den där elden.

så när jag ligger där..

2009-11-15T00:29:00.000-08:00

så kommer en känsla.
som jag inte känner igen. det tar några sekunder innan jag fattar.
jag har inte känt så här på över tre år.
får panik över att den har kommit tillbaka. trodde jag hade gjort mig kvitt denna känslan.
fan.

men den slingrar långsamt upp genom min kropp.
som en svart rök.
som en svart sjuk rök.
en blandning av svartsjuka, avundsjuka, osäkerhet, rädsla.

trodde jag blivit av med den redan. har inte känt den sen m.
efter att det värsta i mina tankar redan hade hänt:
den jag älskade gjorde slut och hoppade i säng med en annan.
så trodde jag att jag var botad.
tydligen inte.
fan också.

jag vet inte hur jag ska bli av med den. så jag försöker ignorera den.
försöker analysera varför.
jag tror det är för att jag hamnat i underläge igen.
det är jag som ger allt.
får inte lika mycket tillbaka.
så jag hatar mig själv.
och bestämmer mig i samma sekund för en ny taktik.
ta några steg tillbaka.
inte överösa henne med komplimanger.
inte hela tiden berätta hur mycket jag tycker om henne.
spela cool.
ta det lugnt.
inte bry sig.

det är trist.
det är sjukt att jag ska behöva göra såhär.
spela ett spel är det sista jag vill göra.
men jag måste göra det.
det handlar om överlevnad.

en och en halv månad senare..

2009-11-14T09:33:00.000-08:00

- du är så jäkla snygg
säger jag och snor en puss av henne.
en sån där snabb en där läpparna bara möts i någon millisekund och sen är dom på behörigt avstånd igen.
- du är knäpp.
får jag till svar.

det är väl lite där jag har varit även i tankarna den senaste tiden.
vi är fortfarande inte riktigt på samma nivå. jag tror jag tycker lite för mycket om henne.
mycket har hänt. mycket känslor har rusat genom kroppen.

jag har en flickvän nu, sen en och en halv månad tillbaka.
senast jag hade en flickvän var tre år sedan.
en flickvän, som jag inte får kalla för flickvän. hon har nått emot just den kombination av ord.. flick och vän.
jag kan ta det. det är inte nån stor grej. hon säger att vi är ihop till andra, så det är inte det.

det gick snabbt sen. från mitt sista inlägg. så gick det bara några dagar tills vi sa att vi va ihop.
som vi såg det hade vi två alternativ. skita i det. eller köra på i full fart. vi försökte träffas nångång som vänner. det gick inte. vi dras till varandra rent fysiskt på något oerhört starkt och mystiskt sätt.
- jag är inte ute efter några garantier, sa jag, bara att du ska vara sluta att vara knäpp
- jag kan inte bara sluta träffa dig, det skulle ju kännas helt knas, sa hon.
så vi bestämde oss för att köra på.

och på nån vecka eller två gick vi från att träffas nångång i veckan till att sova med varandra istortsätt varje natt.
nu bor hon tillfälligt hos mig. om ett par veckor drar hon iväg o reser en månad. sen i vår hamnar hon nog här, i samma stad.
fast inget är säkert. man vet aldrig. fast kommer jag stanna här länge nu?

fast ibland känns det knas. antagligen för att det är fel på mig.
hon är inte lika verbal. eller hon har inget oralt-känslomässigt-läckage som jag har..
ibland känns det inte som hon gillar mig. antagligen kräver jag jäkligt mycket..
jag blir livrädd och nödutgångsskyltarna börjar lysa.
larmet går.
spring.
spring innan du blir sårad igen.

men så håller hon om mig hårt. säger att hon tycker om mig och kysser mig bättre än nån annan.
och jag ryser för att jag mår så bra.

hon kallar sina föräldrars hund snygging fler gånger på en dag än vad hon någonsin sagt till mig.
och jag känner mig fulast i världen.

men så ligger vi soffan har har pratat om pengar, kan vi inte prata om nått annat säger jag.
du är så söt, säger hon och drar handen genom mitt hår.
ja, låt oss prata om det istället, säger jag men hinner knappt slutföra meningen så är hennes läppar mot mina..

men det handlar som vanligt om mig själv.
jag har kommit ner i en period av svarta tankar nu igen.
det hjälper när hon är här. då försvinner de som oftast.
att jag försöker sluta snusa hjälper inte heller. ständig nicco abstinens.

kanske känns det bättre snart.
men varför går jag då omkring med en ständig magkänsla att:
jag kommer snart sabba det här på nått vis
?

vi hamnade hos henne..

2009-09-28T12:58:00.000-07:00

vi pratade om allt och inget
många tysta minuter
hennes ögon fastlåsta i mina
jag undrandes va hon tänkte
hennes ögon kändes nästan sökande, som om hon letade efter nått i mina
kanske letade hon efter sina känslor
efter va hon egentligen känner när jag sitter där mitt emot på hennes blåa soffa
men finns hennes känslor i mina ögon?

jag fick dra saker ur henne
jag vet mer nu, men ändå inte
trodde att hon va längre kommen
att hon va säkrare
att hon ville att detta skulle bli nått
men när jag frågar i början av kväll om hon vill fortsätta träffas så blir svaret:
jag vet inte
när det svaret når mina trumhinnor går mitt hjärta sönder lite
jag märker att jag nog tycker om henne mer än jag själv visste om

vi pratar om att vi ska backa
hur gör man det?
finns det regler? checklistor?
får man kramas? pussas?
du är som en magnet säger hon och hennes hand hamnar i min
senare hamnar hela hon i mina armar
hon tittar länge på mig och säger:
om jag kysser dig nu så känns det ju som att jag lovar att aldrig vara cp igen
jag säger:
nej, så är det ju inte
så hon kysser mig

hon säger att hennes känslor för mig försvinner när vi är med andra
jag säger att hon är cp
hon håller med
ljudet av frustration kommer ut över hennes läppar och hon kör huvudet i soffkudden

jag försöker spalta upp vad vi kommit fram till
hon är osäker
hon blir cp när vi är med andra
vi borde backa lite
ingen av oss vill dock sluta träffas
jag kommer inte palla med hennes velighet speciellt länge

hon hamnar med huvudet i mitt knä
med en slags uppgivenhet i rösten säger hon:
jag vet ju att jag inte förtjänar dig, när jag håller på som jag gör
jag säger:
va?
det där va nått helt nytt för mig, jag har aldrig hört nån säga att dom inte förtjänar mig
det har alltid varit jag som inte förtjänat nån annan
fast samtidigt så kan "förtjäna" slängas lite hit och dit nu förtiden
vet inte hur mycket värde det egentligen ligger i det ordet
hon suckar och jag märker att hon själv är trött på sin egen velighet

jag säger att jag borde gå hem nu
hon svarar att ja, det kanske jag borde, men det är inte det hon vill
jag känner att nån slags stolthet kickar in hos mig, att jag inte borde göra henne till lags
men hur kan jag låta bli att inte sova hos henne?
det kan jag inte
så jag sover där

if there is something inside that you want to say, you can say it out loud, it will me ok..

2009-09-25T17:01:00.000-07:00

S: hej
J: hej
(snabbspolning förbi artighetsfraser)
S: du kändes konstig igår
J: det va ju du som va helt konstig igår, jag försöker bara hänga på.
S: hänga på?
J: ja, du är ju helt jävla av, och då försöker jag bara hänga på det. va helt av och oberörd jag med. jag försöker bromsa allt vad jag kan. men jag pallar inte gå och bli upp över öronen förälskad i dig och du är fortfarande helt tveksam
S: jag vet inte vad jag ska säga
J: om jag ska vara helt ärlig så håller jag på att bli kär i dig, på riktigt.
men det känns som du är mer "meh" (J. rycker på axlarna). det känns som jag är mest nån som är mysig med att sova med ibland. fuck det! tro mig, det finns miljontals killar där ute som är både snyggare och charmigare än mig. och alla dom skulle göra vad som helst för att få ligga och hålla om dig när du sover. så varför tar du inte en av dom istället?
S: ...
J: säg istället vad du tänker
S: att vi inte borde träffas mer?
J reser sig upp.
S: vart ska du?
J: det går säkert nått tåg nu som jag tänkte hoppa framför
S: är du allvarlig?
J: nej det är klart som fan jag inte är. men du var min livlina. mitt sista gnutta hopp på att det finns nått här i världen som gör mig lycklig. nått som får mig att må bra. att inte världen bara är full med skit. men så är det tydligen
S: ...
J: ha det bra

jag hade önskat att det är så det kommer att bli. att jag är ärlig men ändå får ur mig saker...

detta är väl snarare hur det kommer att bli:

(snabbspolning förbi artighetsfraser)
S: vi borde inte träffas mer.
J: jaha, där ser man

S. ville träffas imorrn för att "prata".
det ligger ett "det är inte du - det är jag" i luften.. eller kanske tvärt om..

du gav mig en puss där i hallen när vi träffades....

2009-09-24T12:54:00.001-07:00

att de va du som gav mig den och att vi va ute bland folk gjorde att jag hajjade till.
du brukar va ganska så reserverad annars.
men din puss fick mig att hejda min crash-kurs som har lagts ut i mitt huvud de senaste dagarna.

men sanning är att jag tror att jag håller på att falla för dig.
på riktigt.
på riktigt - på riktigt.
och det skrämmer mig mer än något annat.
jag får panik.

för du är så jäkla bra. snygg och helt galet charmig.
jag tycker inte att jag är värd dig.
på vägen hem genom stan går jag förbi en snygg kille och tänker:
varför är du inte ihop med honom istället?

och det är det här som gör mig livrädd.
det är just sånna här tankar som gjorde att det gick så snett med m.
sätter upp dig på en pidestal - trycker ner mig själv i leran.

men varför kan det inte vara mer balanserat?
varför kan det inte va nått fel på dig?
tex. gå hem och gråta efter jobbet en hel vanlig torsdag, spy upp maten efter middan, få panikångest...

det skulle bli mer jämt då.
jag vet att det är hemskt. jag vet att det inte är vettigt.

och jag vet att jag vill ha dig!

ps.
du kommer aldrig att få läsa det här
ds.

kanske...

2009-09-24T04:47:00.000-07:00

har en klump i magen som inte riktigt vill försvinna.
det va den som gjorde att jag inte kunde somna på en gång igår.
det va antagligen den som gjorde att jag vaknade kvart i sex i morse och inte kunde somna om.

jag har inte riktigt lyckats klura ut vad den handlar om.
men jag har mina misstankar.
tror att det är flera olika saker.
och vet att antagligen är det ingen vettig människa som skulle tänka som jag gör.

kanske är det mitt normal-tillstånd. kanske är de lyckliga perioderna bara undantag.
kanske är jag bara dum i huvudet och nervös för att saker och ting kan bli på riktigt.
kanske förstör jag för mig själv bara för att slippa undan.
kanske så försvinner den imorgon..

jag gillade att du glömde din linsvätska här..

2009-09-23T02:02:00.000-07:00

.. säger hon. och det känns som om det är hennes sätt att "gasa-på" lite.
jag ska släppa den där jäkla liknelsen nu innan ni kräks..

ena kvällen gick det väl inte så bra, jag kan inte riktigt va tyst, eller hålla tillbaka va jag känner.
men den andra lyckades jag bättre. och det känns lite som om hon knappar in.
kanske börjar vi bli mer jämna.. kanske är vi påväg till samma plats.

fast då kommer de andra tankarna.
varför tycker hon om mig?
är det lönt?
allt går ändå åt helvete tillslut ändå..
och hon drar iväg om nån månad eller två..

30 km/h (00-24)

2009-09-20T05:23:00.000-07:00

fast jag trampar på bromsen allt vad jag kan så kör jag ändå i 120..
har aldrig varit speciellt bra på att bromsa eller dämpa mina känslor, bra som dåliga, och nu är inget undantag..

fast det känns fortfarande som hon är rätt osäker, som att hon kör i max 70..
och det finns väl inte så mycket att göra åt det kanske..

så jag biter mig i läppen istället för att säga hur snygg hon är.. hur mycket jag tycker om henne..
frågan är väl bara.. hur länge pallar man gå på lågvarv, när det känns som man snart spricker..

jag tror inte att min puls är på en hälsosam nivå

2009-08-27T11:42:00.000-07:00

sa jag och hon fyrar av ett av hennes fantastiska leenden

vi kan inte låta bli att påpeka att vi båda känner oss som fjortisar när vi båda vet vad som kommer att ske snart..
men ingen vågar ta första steget.. ingen vågar luta huvudet fram de sista tio centimeterna..

men när det till slut sker så är det hon som tar intiativet..
jag hade fan glömt bort hur underbara hennes läppar känns mot mina..

vi har pratat om va vi vill och varken hon eller jag har en aning..
så vi pratar inte mer om det.. jag går inte hem förrens klockan närmar sig tre o malmö är öde när jag går genom stan..

(vet inte varför jag skeiver här igen, det är ju ändå ingen som läser)

man borde inte

2009-08-22T09:44:00.001-07:00

prata om sånt där när man är så full..
en ganska så neutral utläggning tar jag som en diss från s.
"jag vill inte gå tillbaka till nånting bara för det är bekvämt"
jag har tolkat henne avvisande på sistone o vårt prat om "oss" tyckte jag då - i alkoholens förlovande land - bara bekräftade det hela..

så jag tumlar ut i malmö natten för att köpa cigg med ca. och vi hamnar i ett gatuhörn. hennes läppar känns avlägset bekanta..

senare på natten när jag följer s. ut till cykeln tar hon min hand i sin i några sekunder..
och jag är mer förvirrad än nånsin..

Skitsamma

2009-08-20T15:09:00.000-07:00

Så känns det nu.
Med känslor som kommer från ingenstans.
Med kommentarer som jag inte vet vad jag ska svara på.
Med dissande attityder.
När thåström sjunger - fan fan fan - är tårarna inte långt borta.
Och när han sjunger om att åka långt bort så känner jag:
det är precis det jag vill, helst nu på en gång....

2009-08-16T15:31:00.000-07:00

hemma i svergie igen..
inget blir som man tänkt sig.. varken här eller där..

på väg hem från bob hund så hade jag följe med en kille som s. har haft ihop det med mens jag var borta..
vem behöver relationsdrama på tv och film när det finns rakt under näsan på dig..

ett ryck till

2009-02-01T02:08:00.000-08:00

- you smoke with style, sager hon och syftar pa det m.lights paketet jag har i handen.
jag orkar inte riktigt forklara att jag far for mig att jag roker mindre nar jag koper "fin-cigg" istallet for att rulla sjalv. somvanligt ar det bara ett satt att lura mig sjalv.
jag har gatt hem tidigare fran en klubb i en liten by pa ostkusten pa sodra on. jag va alldeles for nykter for att uppskatta ett sant stalle. de tva fransyskorna som jag hangde pa dit med va i ett helt annat stadie. fulla och stenade..
tjejen som pratar om mina cigg ar fran israel och vi har hamnat pa en liten trappa pa en bakgata vid sidan om backpackers-stallet. vi pratar en stund. sen dyker fransyskorna upp igen och jag gar och lagger mig..

min tid har i nz haller pa att ta slut. snart aker jag vasterut.. till australien.

resan har val blivit som jag tankt, och samtidigt helt tvart om.
mig sjalv kommer jag alltid att ha kvar. att jag sjalv ar min egna varsta fiende ar val inget man maste aka till andra sidan jorden for att upptacka..

det finns mycket att saga. svart att fa ner det har och nu.
kanske kommer jag skriva mer snart. kanske drojer det flera mander igen..

"jag vet hur man dovar ensamheten
jag vet hur man kastar allt man har
jag vet hur man flyr fran den har planeten
men inte hur man stannar kvar" //winnerback

ps. denna sidan ser inte klok ut pa en pc.. maste fixa det.. nangang..

dödsryckning nr1

2008-09-15T23:36:00.000-07:00

är nog så långt ifrån sverige man kan komma. jag är i auckland i nya zeeland.
hade tänkt skriva här innan jag åkte, men det fanns ingen tid. och vi får väl se hur mycket skrivande det blir här när jag är ute o reser det närmaste året. kanske skriver jag mer när jag mår dåligt. som nu. kanske inte.

har funderat en del på den här resan. varför och vad det kommer ge mig. kommer fram till olika saker hela tiden. ibland kommer jag inte fram till nått.

sitter på nått slags kyckling-burger-hak på en av huvudgatorna här. de råkade ha gratis wifi när man köpte mat. det känns nästan som en vanlig europeisk storstad, fast med massa asiater i.
kommer dra vidare imorgon, är inte här för att se "storstan"..

time of death...

2008-08-16T02:03:00.000-07:00

det stora blogg-döden är på ingång. tro mig. det här är bara början.
min, som ni märker, är på väg att självdö.
jag tror det har att göra med att jag är jäkligt upptagen. och att jag som oftast mår hyfsat (eftersom jag inte hinner tänka så mkt). och har jag inget att göra vill jag bara försvinna in i en tv-serie eller sova.

j: "ibland mår jag rätt så dåligt"
s: "men det vet jag ju, du är ju som ömtålig, värdefull och ömtålig"

det känns jobbigt att behöva avsluta det här med s. men på nått sätt så vet jag att det finns inget alternativ.

på måndag är det tre veckor tills jag drar. kommer nog inte skriva så mkt när jag är iväg. får se om det blir nått mer inlägg här innan jag drar.

tort - torka - öken

2008-07-23T13:22:00.000-07:00

jag vet att jag är urusel på att skriva här nu. samtidigt händer allt och ingenting i mitt liv.
har nog aldrig heller varit så upptagen som nu. alltid nått på schemat. alltid nått som ska göras.
m. har spökat en del på sistone. mest i min huvud. men idag även på sms.
för ett tag sen dök hon upp på facebook och min kollega fick se en bild. "är det ditt ex?" "hur fan lyckades du med det?" - för er som lärt er läsa mellan raderna betyder det: "hon är alldeles för snygg för dig".

men med s. känns det bra. tills jag börjar tänka för mycket. tills det börjar kännas seriöst. då får jag panik. och det är först nu jag börjar känna så. samtidigt vill jag va med henne hela tiden. hon lär dyka upp här om nån timme. bara för att sova här.

resplanerna håller på att falla på plats. och även om jag tvekar ibland. så vet jag. att jag måste iväg. här kan jag inte stanna.

jaha? det va ju tråkigt..

2008-07-01T12:20:00.000-07:00

igår sa jag upp mig på jobbet.
det känns konstigt. jävligt konstigt, har jobbat där i snart 3 år. det är med skräckblandad förtjusning som jag sätter mina resplaner i verket. för fram tills nu så har jag tänkt att det är långt kvar. och inte riktigt funderat så mycket över det. men nu är det gjort. nu kan jag inte fega ur. nu är det dags. och plötsligt får jag faktiskt lite energi och börjar fixa med allt som har med resan att göra.

det enda som svider är s. typiskt att jag ska hitta en sån underbar tjej nu. dåligtajming är mitt andra-namn. men jag måste åka. har tänkt mycket på det här. skulle detta va några år sen skulle jag gett upp allt för henne. men jag vet bättre nu. förra gången så gav jag upp nästan allt för kärleken. och det enda det gav mig va att jag satt ensam i en för dyr lägenhet med inga vänner, inga abmitioner och ett hjärta som låg sönderstampat på marken.

men det är en evig kamp mellan vad förnuftet och erfarenheten säger och känslan som infinner sig i mig när jag tittar in i s. ögon.

jag kommer på mig själv med att läsa om hennes sms, bara för att hon skriver så fina saker. fast kanske är det inte så överdrivet fina saker. men att någon tänker på mig, saknar mig, bryr sig om mig är nått nytt och ganska så fantastiskt.

när allting svartnar det är då du veknar

2008-06-25T11:18:00.001-07:00

det är den där känslan igen. jag känner så väl igen den. den kom i måndags, den kommer nu. vi hälsar på varandra, artigt. som om "jaha, hej hej, då va det dags igen".

och mönstret är så sjukt tydligt. för igår träffade jag s. och då mår jag bra. annars? inte så mkt.

jag överöser henne med komplimanger och jag tänker för mig själv; håll käften nån jävla gång.

jag träffar hennes mamma och tänker; säg nått då! vad som helst! bara säg nått!

"hur gammal är hunden?"

känns som det är en miljon saker som ska fixas och mitt i allt glömmer jag bort min läkartid, ännu en sak som jag måste ta tag i.

kiss, bajs och sverige

men istället blir jag apatisk. gör ingenting. känner mig så jävla dålig och kass på allt.

hur är det med självförtroendet egentligen? - frågar s. när min fasad rasar. har du inte märkt det förrens nu? - svarar jag.

för ingeting är roligt när det är såhär. jag lägger undan gitarren och tänker att det är ändå inte lönt. trycker i mig nikotin på så många sätt det bara går och vill helst bara krypa under täcket och försvinna.

kanske är det för att man inte orkar hålla uppe skenet alltid. kanske är det för att jag egentligen behöver återställa nån kemisk balans i hjärnan med piller. kanske är det för att jag inte går till psykolog längre. kanske är det för att jag inte vill eller kan vara lycklig. kanske är det för att jag helt enkelt är cp.

killen är helt skev

2008-06-16T02:07:00.000-07:00

hon håller mig i handen när vi går från möllan. ännu ett av hennes fantastiska leenden finns på hennes läppar och hon säger att mina vänner är cp. sen får jag en puss.

vi hamnar så småningom i min säng och hon kallar mig för freak. när jag vill veta varför får jag inget bra svar. "du är inte som alla andra" är det enda s. får ur sig. varför det gör mig knäpp vet jag inte. hennes huvud vilar på min arm och jag säger nått ganska tråkigt men hon skrattar ändå.

och när hon ligger där bredvid så mår jag bra. bättre än jag gjort på mycket länge...

h som i herpes

2008-06-04T12:11:00.000-07:00

(jo. a. och j. på indiska, diskussion uppstår om a.s skitstora munsår)

j: - då blir det inget nuppande då?

a: - joo.. man kan väl nuppa för det

j: - haha, no kiss on lips

jo: - nu får ni va tysta

på tal om att trilla av stolen

2008-06-04T12:06:00.000-07:00

j: - jäklar va fina ögon du har

s: - (är precis på väg att säga nått eller luta sig framåt men hinner inte så långt för hon trillar av stolen, eller rättare sagt stolen går halvt i sönder och s. lyckas göra en halv avtrillning/avglidning men ställer sig sen upp)

j: - (skrattar)

s: - (ser mest förlägen ut)

helt plötsligt är det faktiskt sommar

2008-06-02T21:07:00.000-07:00

jag ligger i sängen och tittar i taket. där är märken som jag inte tänkt på innan. som jag är ganska säker på att jag inte har gjort. efter att ha sugit i sig mer än ett paket cigg i helgen så är nikotinsugen på stark frammarsch och jag tuggar frenetiskt på det sista nikotintuggumit.

jag håller på att tvätta samtidigt som jag försöker sortera mina tankar. vad händer i veckan? vad måste göras? vilka grejer måste jag ta tag i som har med resan att göra? borde jag köpa cigg? jag borde gå ner mer i vikt.. vad känner jag för s.? borde vi prata om att jag ska åka? antagligen. varför har hon inte svarat på mitt sms jag skickade igår kväll? kan märkena i taket komma ifrån när jag och ca. jagade en spindel där? nej. antaligen inte.

helgen va skön och innehållsrik och flög därmed förbi. landet i fredags och hängde sen med s. i lördags. hela söndagen spenderades på två olika stränder. kvällen avslutades på ribban vi satt kvar tills solen gått ner och det va bara vi och några ensamma joggare kvar.

pratar med mamma och syrran i telefon. planerar och ordnar. jag kollar klockan och ica stänger om 5 min. jag hinner om jag går nu. snus, det får bli snus, cigg är ju så jäkla onyttigt.